Sällskapet Moderata Kvinnors Historia syfte är att sprida kunskap om moderata kvinnors insatser och arbete genom tiderna. Vi vill också lyfta fram betydelsen av kvinnliga förebilder. Därför har vi bett några kvinnor som har eller har haft ledande positioner i Moderaterna att berätta för oss om någon eller några kvinnor som varit just deras förebilder? Vi har fått stort gensvar och kommer att löpande lägga ut texter här.
Finns det rent av en gemensam nämnare hos dem, något som gör att somliga kvinnor får större kraft, vågar ta plats och inte backar för konkurrens?
Denna gång får vi läsa om Lena Asplund, tidigare riksdagsledamot (m) Västernorrlands län , som här berättar om sina kvinnliga förebilder.
När jag fick frågan om att skriva om mina kvinnliga förebilder så började jag att tänka efter. Egentligen borde man väl inte behöva fundera över det om man nu har någon förebild, men det är inte så lätt. Givetvis så har jag stor respekt och beundran som så många andra för Margret Thatcher en kvinna och politiker som verkligen var en banbrytare för sin tid.
Min syster påstår att jag alltid pratat om henne, och då har jag säkert det.
Jag har aldrig varit MUF-are vilket jag i efterhand kan på skämt tycka är trist, de hade häftiga fester. Jag har å andra sidan haft ett yrkesliv innan jag blev politiker, något som har varit väldig bra att ha med sig i det politiska livet.
Anledningen till att jag blev politiskt aktiv var att jag tyckte skolan i Sollefteå fungerade dåligt de styrande var mera intresserade av lokalerna än innehållet. Det är en enkel väg att renovera eller bygga en ny skola men det löser inte problemen med allt för få elever som inte klarar målen och man se därmed inte till den individens framtid.
Som många andra så har jag gått den fantastiska MKF utbildningen jag tror vi var grupp 12 minns inte exakt för vi kallade oss ”Divorna”. Det är en utbildning som dels ger en väldigt mycket kunskap, men även goda vänner. Flera i den gruppen har efter det haft uppdrag som ex. riksdagsledamöter, kommunal/regionråd eller uppdrag i olika nämnder eller politiska tjänstemän och några valde en annan väg än politiken. Då anordnades utbildningen av den helt eminenta Yvonne Svengard, tack Yvonne!
När jag kom in i kommunpolitiken så var Inger Eriksson från Junsele vårt första namn en kvinna med värme alltid påläst och ingav respekt även hos motståndaren. Inger var oppositionsråd och gruppledare för oss min första mandatperiod i Kommunfullmäktige 2002–2006. Tack Inger för det du lärt mig!
Jag satt i Moderatkvinnornas styrelse ett tag och då var Magdalena Andersson ordförande. Magdalena har enligt vad jag tycker varit den allra bästa ordförande som Moderatkvinnorna haft alla andra får ursäkta. Magdalena har stor kunskap, humor och värme samt är idérik. Jag minns den tiden med glädje, tack Magdalena!
Egentligen skulle jag önska att Moderatkvinnorna inte behövs men tyvärr gör de det. Vi är ett parti som är långt ifrån jämställda ännu, på riksnivå så har fördelningen mellan män och kvinnor varit god länge. Desto sämre är det i vissa kommuner och regioner. Det är otaliga kvinnor som berättat om hur män sitter och hindrar kvinnor och speciellt yngre kvinnor till att få tyngre uppdrag. Män som borde inse att det är dags att säga tack och adjö, om de sitter kvar för ”maktkänslan” eller pengar det vet jag inte. Överhuvudtaget så anser jag inte någon ska sitta för länge på någon post, nytt blod brukar ofta vara stimulerande. Om vi inte släpper fram nya och då även kvinnor hur ska det då i framtiden finnas några kvinnliga förebilder.
Moderaterna behöver också fler kvinnliga företrädare och förebilder för att attrahera fler kvinnliga väljare.
Under åtta år var jag ledamot i partistyrelsen och har suttit där under tre partiordföranden, Fredrik Reinfeldt, Anna Kinberg Batra samt Ulf Kristersson. Jag väljer nu att lyfta fram Anna, innan Anna blev vald till partiledare så var hon från hösten 2010 gruppledare i riksdagen, ett uppdrag som hon hanterade mycket bra. Anna är en person som lyssnar på alla, låter alla bli sedda och det med både allvar och humor. Tyvärr var partiet eller rättare sagt krafter i partiet inte redo vare sig för en kvinnlig partiledare eller kanske mest för den omläggning av migrationspolitiken som Anna påbörjade så klokt som nu få ifrågasätter. Jag minns med sorg den dag Anna meddelade sin avgång. Tack Anna för allt!
Nu till min faster, Ulla Winnberg, som tyvärr avled för snart tre år sedan. Ulla var född 1922 utbildade sig till sjuksköterska och arbetade som sjuksköterska hela sitt yrkesverksamma liv. Ulla var gift och fick sitt enda barn vid 40-årsålder men hon fortsatte hela tiden att yrkesarbeta. Hon var en kvinna med bestämda åsikter och som gick sin egen väg. Ända tills slutet så bodde hon ensam i sommarstugan långt ute på landet. När folk undrade hur hon vågade det, svarade hon det är betydligt lugnare och skönare där än inne i stan. Ibland när min mamma blev irriterad på mig när jag gjorde något som inte passade henne sa hon alltid ”Du är så lik faster Ulla” för mig var det en komplimang. Ulla var medlem i Moderata seniorer i Linköping.
