Sällskapet Moderata Kvinnors Historia syfte är att sprida kunskap om moderata kvinnors insatser och arbete genom tiderna. Vi vill också lyfta fram betydelsen av kvinnliga förebilder. Därför har vi bett några kvinnor som har eller har haft ledande positioner i Moderaterna att berätta för oss om någon eller några kvinnor som varit just deras förebilder? Vi har fått stort gensvar och kommer att löpande lägga ut texter här.
Finns det rent av en gemensam nämnare hos dem, något som gör att somliga kvinnor får större kraft, vågar ta plats och inte backar för konkurrens?
Denna gång får vi läsa om Ulrika Heindorff, riksdagsledamot från Viken, Skåne, som berättar om sin mormor Ebba Ericsson.
”När morfar dog då blev jag nog deprimerad och tänkte att jag själv skulle dö. Men det gjorde jag inte.” Så sa min mormor när hon var en bit över nittio år, ungefär femton år efter att min morfar, hennes livs kärlek, dog.
Att just morfar blev hennes livs kärlek är jag innerligt tacksam för, annars hade jag inte funnits. Det kunde ha blivit på ett helt annat sätt om mormor följt konventioner och traditioner. Min mormor Ebba var nämligen trolovad, alltså förlovad, med en holländsk tulpanodlare som hette Fritz. Men så träffade hon Rune på ett kalas och han skjutsade hem henne från kalaset och mormor blev förälskad. Rune var full av liv och hade rosiga kinder har mormor berättat, och hon tänkte redan första kvällen att ”honom vill jag ha barn med”. Så hon bröt förlovningen med tulpanodlaren och valde morfar Rune istället. Långt, långt senare när mormor och morfar grälade kunde morfar med glimten i ögat säga: ”Stackars, stackars mig och lycklige Fritz.”
Min mormor Ebba och jag hade ett speciellt band. Vi förstod varandra. Vi kunde prata om det mesta. Jag så många fina minnen med min mormor och vi skrattade mycket tillsammans. Hon hade förmågan att kunna skratta både åt roliga situationer och åt sig själv, vilket är fantastiskt förlösande. Vi hade myskvällar med chips, grönsaker och dipp, tittade på tv, pratade och umgicks som två goda vänner. Några år i rad hade som vi tradition att gå på Vetlandarevyn ihop. En revy jag själv varit med och dansat i under fem år och som jag sedan koreograferade dans till under några år. Vi satt alltid på första raden och mormor skrattade så ögonen tårades. I pausen brukade vi gå bakom scenen och dricka bubbel och äta ost och kex. Mormor tyckte att det var roligt när aktörerna och dansarna kom och hälsade på henne och att alla visste vem hon var.
När mormor fyllde 87 år så kom jag på idén vi skulle köpa en iPad till henne i julklapp. Vi släktingar gick ihop och köpte iPaden och det var nog den bästa present vi kunde gett henne. Några dagar efter att hon fått den så berättade hon om ett klipp som hon sett på sin iPad. Jag frågade henne hur hon kunde hitta det och hon svarade att du sa ju att jag kunde söka på vad som helt på Google så då gjorde jag precis det och hittade klippet. I och med detta, för henne nya tekniska hjälpmedel, så fick hon mycket mer insyn och förståelse för sina barnbarns liv. Hon visste vad vi gjorde, kunde följa med via bilder och klipp när vi var på resor och i vår vardag. Vi hade i och med detta alltid något att prata om som hon hade sett på exempelvis Instagram – eller Instagrammet som mormor envisades med att säga. Jag tror aldrig jag rättade henne för jag tyckte det var ett gulligt uttryck. Min var nyfiken och öppen för det nya, oavsett om det handlade ny teknik eller något nytt påfund som rawfoodbollar. Detta tar jag med mig i livet och inspireras av.
Jag är riksdagsledamot, något som mormor var mycket stolt över. Som de flesta resor, så var inte denna resa spikrak. 2014 kandiderade jag för första gången och hamnade på en fjärdeplats vilket var precis så många moderata mandat som vi hade i valkretsen vid den tidpunkten. Men så på valnatten 2014 så förlorade vi valet och även det fjärde mandaten i valkretsen. Jag fick nöja mig med att vara ersättare och tjänstgöra under en föräldraledighet i tre månader. 2018 fick jag förtroendet att vara överst på listan och kom efter valet in i riksdagen. Jag ville verkligen att mormor skulle följa med mig på riksdagens öppnande men det orkade hon inte och avböjde. Jag förstod henne fullt ut men blev ändå besviken och lite ledsen. Jag hade ju längtat efter att ta med henne till riksdagen i flera år. När vi pratade mer om det, så visade det sig att hon ju gärna ville se min arbetsplats men i ett lugnare tempo än vad det blir under riksdagens öppnande. Istället så planerade vi att hon och min mamma skulle åka upp till Stockholm och hälsa på i riksdagen och så blev det. Det var fantastiskt roligt att få visa min mormor runt i riksdagens anrika lokaler. Mormor provade att stå i talarstolen och höll ett litet spontant anförande om sin tacksamhet att bo i Sverige. Att låta en besökare gå upp i talarstolen fick jag efteråt reda på strider mot riksdagens regler – men vem hade stoppat världens gulligaste 92-åring från att äntra talarstolen?
Den 25 april 2020 skulle jag berätta för min mormor att jag var gravid. Allt hade gått snabbt med min då nya kärlek Fredrik, vilket gjorde det lite extra pirrigt att berätta för mormor. Hon vände och vred på ultraljudsbilden innan polletten trillade ner. Hon blev glad och rörd och utbrast ”då får jag väl hänga med ett tag till”. Där och då kändes det som ett löfte om att hon skulle leva ett tag till, åtminstone till barnet jag hade i magen hade fötts, och det löftet höll hon. Hon fick träffa vår son Nils flera gånger. När mormor dog var Nils fem månader. Jag är så glad att de fick flera möten varav ett möte var speciellt, då Nils bara två månader. Han riktade all sin uppmärksamhet mot mormor och hade långa utläggningar som lät som om han pratade på riktigt om någonting viktigt. Mormor nickade och förundrades.
Tack mormor för att du har varit och fortsätter vara min inspirationskälla. Tack för att du stöttade mig i min politiska gärning. Mormor, du var full av humor och självdistans, du var modig, nyfikenhet och öppen inför det nya. Jag bär med dig i mitt hjärta så länge jag lever. Mormor som du sa till mig en gång – ”jag älskar dig, det har jag alltid gjort”.
