Sällskapet Moderata Kvinnors Historia syfte är att sprida kunskap om moderata kvinnors insatser och arbete genom tiderna. Vi vill också lyfta fram betydelsen av kvinnliga förebilder. Därför har vi bett några kvinnor som har eller har haft ledande positioner i Moderaterna att berätta för oss om någon eller några kvinnor som varit just deras förebilder? Vi har fått stort gensvar och kommer att löpande lägga ut texter här.
Finns det rent av en gemensam nämnare hos dem, något som gör att somliga kvinnor får större kraft, vågar ta plats och inte backar för konkurrens?
Denna gång får vi läsa om Stina Höök, regionråd (m) Värmland, som här berättar om sin kvinnliga förebild.
Gullan Lindblad (1932-2023) levde ett långt och innehållsrikt liv med stort engagemang i Moderata samlingspartiet och flera ideella organisationer. Hon hade under många år uppdrag i kommunpolitiken i Karlstad och i Landstinget i Värmland. I nästan två decennier under 1980-90-talen var hon riksdagsledamot för Värmland och hon var bland annat ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. Mellan åren 1990-97 var hon ordförande för Moderata kvinnoförbundet. Hon var engagerad i många organisationer, så som Röda Korset, Reumatikerförbundet och Anhörigföreningen, under och efter hennes politiska karriär, alltid med fokus på sociala frågor och samhällets mest utsatta människor.
Gullan var uppvuxen på en gård i västra Värmland. Hon utbildade sig till sjuksköterska och arbetade som det, men vidareutbildade sig och började sedan på Försäkringskassan. Hon hade tidigt ett politiskt intresse och det var troligen inte självklart i 1960-talets Värmland att hon skulle hamna just i Moderaterna. Att som kvinna ta sig fram och få fler och tyngre uppdrag var heller inte självklart. Många gånger fick hon kämpa i motvind, men hon gav inte upp. På så vis banade hon väg för många av oss kvinnor, och män, som kommit efter henne – i Värmland och på riksplanet. Hon är en sann förebild i vårt parti.
Gullan Lindblad bröt inte bara ny mark genom de uppdrag hon fick genom hårt arbete, stora kompetens och intresse att lära nytt. Hon bröt också mot en hel del normer kring hur de gängse förväntningarna på kvinnor och särskilt moderata kvinnor förväntas vara. Hon sa rätt ut vad hon tyckte, använde ett så kallat mustigt språk och ställde de där frågorna som var obekväma och som ingen annan vågade ställa. Hon skrattade högt och tog plats. För vissa, också ibland för mig, blev det jobbigt och obekvämt som det kan bli när människor bryter mot invanda mönster och normer. Extra obekvämt kan det bli när kvinnor gör det. Då behöver vi alla ställa oss frågan om det egentligen inte är vi själva som kan behöva öppna oss för det nya och annorlunda och uppskatta dem som får oss att göra det.
Gullan Lindblad använde aldrig sin rättframhet för att sätta sig över någon annan eller utnyttja sin position. Hon var genuint intresserad av att lösa mindre som stora samhällsproblem, att förstå varför ett förslag lades fram och hon såg alla, särskilt dem som ingen annan såg. Jag minns särskilt den valrörelse när Gullan bestämt sig för att inte kandidera igen. Istället hade jag fått plats på riksdagslistan i Värmland och var den kvinna som hade blivit högst placerad. Vid en kampanj i Karlstad kom en hårt märkt av livet och något onykter man fram och frågade efter Gullan. – Jag brukar hjälpa henne med kampanjen, sa han, för hon är den bästa politikern Värmland har. När han fick höra att det var jag som försökte efterträda henne så tog han mina flygblad och började dela ut till alla han mötte. Gullan såg och respekterade också dem som allt för många av oss väljer att inte möta personligen. Hennes stora engagemang i sociala frågor, i politiken och i olika organisationer, handlade inte bara om att lösa samhällsfrågorna utan också om att konkret se och försöka hjälpa dem som behöver samhällets stöd allra mest.
Gullan Lindblad är en förebild för mig, som moderat politiker men framför allt som människa.
