Sällskapet Moderata Kvinnors Historia syfte är att sprida kunskap om moderata kvinnors insatser
och arbete genom tiderna. Vi vill också lyfta fram betydelsen av kvinnliga förebilder. Därför har vi bett några kvinnor som har eller har haft ledande positioner i Moderaterna att berätta för oss om någon eller några kvinnor som varit just deras förebilder? Vi har fått stort gensvar och kommer att löpande lägga ut texter här.
Finns det rent av en gemensam nämnare hos dem, något som gör att somliga kvinnor får större kraft, vågar ta plats och inte backar för konkurrens?
Denna gång berättar Michaela Fletcher, kommunstyrelsens ordförande i Österåkers kommun, om sina kvinnliga förebilder.
Mitt i valrörelsen fick jag frågan att berätta och beskriva om en kvinnlig förebild på vilket jag direkt svarade ”ja tack, det vill jag gärna göra”. Sedan dess har jag inventerat tankarna och försökt finna en eller flera kvinnliga förebilder. Här sitter jag nu med en deadline och funderar på vem, och kanske vad, som har påverkat mig så till den grad att jag nu är den jag är, att jag gör det jag gör? För att svara på den senare frågan först, de två första som kommer upp i tanken är Ingela Gardner, min företrädare, och Catharina Elmsäter-Svärd som var bland de första jag fick träffa när jag 2005 blev politiskt aktiv i Österåker.
Ingela med sitt skarpa politiska intellekt, den erfarenhet och inte minst med en stor portion humor Ingela besitter. Att jag fick förmånen att lära av Ingela som politisk sekreterare under mandatperioden 2007-2010 utan någon som helst politisk erfarenhet var både ovärderligt, lärorikt och den bästa ideologiska förebilden jag kunde fått. Som ledare under många år i Österåker lyckades Ingela få mig med flera att känna att det går att påverka politiken och ständigt förbättra. Tidigt i mitt politiska engagemang blev jag inbjuden av M-kvinnor till Riksdagen där jag första gången möttes av Catharina Elmsäter-Svärd. Omedelbart slogs jag av Catharinas enorma entusiasm, kunskap och ödmjukhet inför uppdraget och intresset av att göra politiken relevant och aktuell. Dessa två skulle jag nog vilja påstå är mina politiska förebilder och är en av anledningarna till att jag ville fortsätta att engagera mig politiskt.
Mitt intresse för samhället fanns tidigt, även om jag nu i vuxen ålder inte minns det. För en tid sedan hittade jag mina dagböcker från tidiga tonåren och kan läsa att såväl inrikes- som utrikespolitik fanns med i mina dagliga tankar, ja förutom den obesvarade tonårskärleken som dagböckerna mest bestod av utöver kläder, nöje och vänner. I en av dagböckerna står att läsa att Gösta Bohman var en stor idol, så stor att jag i dagboken svor att aldrig ta i tidningen Aftonbladet igen efter en synnerligen usel artikel de skrivit om honom. Jag sa väl att jag var i yngre tonåren när detta skrevs?
Åter till min första frågeställning vem, vilka eller vad som påverkat mig landar jag ändå i att det är mina föräldrars förtjänst. Arv och miljö kanske. Pappa med sitt rättspatos, hur vi uppfostrades med grundinställningen att ”sanningen har ett egenvärde”. Den aldrig sinande föresatsen att finnas till för mig och min bror i allt från fritidsaktiviteter, studier eller allmänt bollplank. Aldrig dömande eller försök till att pådyvla oss sin egen uppfattning utan istället inlyssnande och tillåtande att själva få komma till en eller annan slutsats efter resonerande. Mamma som alltid fanns för mig och min bror oavsett vad. Grundinställning till andra människor där strävan ska vara att inte låta andra tappa ansiktet offentligt, att ha ett värdigt förhållningssätt har tydligt har funnits med i min uppväxt. Vi hade naturligtvis krav på oss som barn och unga hemifrån, men även friheten att själva få välja. Det fanns en möjlighet för mig att göra som alla andra i släkten att gå på internatskola i gymnasiet. Nu valde jag bort det då jag redan som 12-åring gick på internatskola i England och ville för allt i världen inte göra om det, inte ens i Sverige. Jag valde det som då hette Vårdlinjen istället. Det valet har jag inte ångrat en dag. Att få arbeta som undersköterska inom förlossning-, kirurg-, akut- och infektionskliniken gav mig betydelsefulla möten och vänner genom livet, men också möten med döden. Inom sjukvården fick jag möjlighet att möta ytterligare en kvinnlig förebild i den avdelningsköterska jag jobbade med i mitten av 80-talet. Vid den här tiden kom HIV/AIDS-patienterna till infektionskliniken och alla svårigheter den sjukdomen medförde, många gånger i livets slutskede då min avdelningsköterska lärde mig mycket om inte minst människovärde oavsett hur patienten blivit smittad. Den möjligheten har givit mig erfarenheter för allt jag företagit mig efter det och en ödmjukhet för livet.
Jag har haft turen att jag fått möjlighet att arbeta, och senare också studera, inom olika sektorer vilket gett ett brett perspektiv på livet. Jag har haft förmånen att få jobba med vad jag tycker är givande och lärorikt. Det är en stor ynnest att få ha arbetat inom många olika branscher och områden, vilket har varit en fördel i det uppdrag jag haft de senaste 12 åren (och efter valet fått förnyat förtroende att ha i ytterligare fyra år) för att ständigt förbättra i Österåker där invånarna är i ständigt fokus. Ansvaret att fördela andras pengar kräver ett stort mått av respekt. För mig är en så låg skatt som möjligt en principfråga. Det är den enskilde invånaren som skapat värdet och ska då få behålla så mycket som möjligt av sin lön eller pension.
Avslutningsvis vill jag säga att utan en stark partiförening och alla kloka moderata förtroendevalda i kommunen hade vi inte lycktas så bra som vi gjort. Det krävs att bygga ett bra lag för att ge sig in i den politiska matchen. Bra resultat kräver att man har tillit och det sker genom respekt för varandra inom laget, annars fungerar det inte.
Michaela Fletcher
