Sällskapet Moderata Kvinnors Historia syfte är att sprida kunskap om moderata kvinnors insatser och arbete genom tiderna. Vi vill också lyfta fram betydelsen av kvinnliga förebilder. Därför har vi bett några kvinnor som har eller har haft ledande positioner i Moderaterna att berätta för oss om någon eller några kvinnor som varit just deras förebilder? Vi har fått stort gensvar och kommer att löpande lägga ut texter här.
Finns det rent av en gemensam nämnare hos dem, något som gör att somliga kvinnor får större kraft, vågar ta plats och inte backar för konkurrens?
Denna gång berättar Jessica Polfjärd, Europaparlamentariker (m) om sin kvinnliga förebild – sin mormor;
Jag kan så lätt se henne framför mig. Även om det var längesedan vi sågs är bilden av henne kristallklar. Hur hon och morfar kommer gående från bussen, mormor i en ljusblå klänning och morfar alltid klädd i kostym. Morfar hade kostym varje dag oavsett om han skulle cykla till torget och köpa grönsaker eller om han skulle måla huset.
Jag har, så länge jag kan minnas, hållit min mormor som en källa till inspiration och trygghet i livet. På många sätt är min mormors berättelse också en berättelse om det framväxten av det moderna Sverige och de generationer som byggde landet. För dem var ödmjukhet och flit självklara värden som också präglat generationerna efter dem.
Mormor föddes 1909 på en ö i Vaxholm och lärde sig tidigt att leva sitt eget liv och rå om sig själv och sina nära och kära. Efter att hennes pappa dött när hon bara var ett år gammal blev det naturligt att hon fick ta ett stort ansvar i hemmet. Till skolan kom hon och hennes bror genom att ro en eka, i vilken hennes bror, när dimman låg tät, stod längst fram i fören och slog två kastrullock emot varandra för att signalera deras närvaro på sjön.
I takt med industrialiseringen och moderniseringen av ett agrart Sverige gjorde bilen entré i landet. För min mormor var det en självklarhet att vara en del av detta och hon såg tidigt till att ta körkort under 1920-talet. Jag har inte sett statistik över andelen kvinnliga bilförare under den här tiden, men min magkänsla säger mig att synen av mormor i trafiken ändå måste ha fått en del herrar att vända på huvudet av förvåning och förvirring.
Min morfars fasta övertygelse var att det var han som bestämde i hemmet. Mormor hade ingenting emot att låta honom fortsätta tro det.
Genom att nyttja kvinnlig list och strategi lyckades mormor alltid få sin vilja igenom samtidigt som morfar faktiskt trodde att det var hans beslut som gällde.
Det finns så klart de som har gjort mer avtryck i den stora världen och för fler människor än min mormor. Men i den lilla världen, som var den i vilken mormor verkade, var hon en trygg pelare i vår lilla släkt. När man verkar inom den politiska sfären är det lätt att bli blind för det som faktiskt betyder mest – familj och vänner. I det långa loppet är det där de flesta av oss blir ihågkomna och faktiskt lämnar ett känslomässigt och personligt arv. Jag är fullkomligt övertygad om att en person som vill lämna ett positivt avtryck i den lilla världen är bättre lämpad att verka i den stora.
Med ett varmt hjärta, ett lugn och genom att alltid finnas tillgänglig levde min mormor ett liv som borde tjäna som inspiration till oss alla. Hennes liv var inte utan utmaningar då hon drabbades av cancer samt att min mor var väldigt sjuk som barn och den smärta min mormor måste ha känt över att ofta se hennes enda barn på sjukhus är svår att föreställa sig. Kanske var det tack vare denna upplevelse som gjorde livet och familjen särskilt viktiga för min mormor.
Jag har inga blodsband eller gemensamt DNA med min mormor. Men jag vet att jag i mångt och mycket har präglats genom värderingar och förhållningssätt av min mormor. Det är lätt att leta efter de stora förebilderna först. Naturligtvis letade jag också efter förebilder i politiken men jag tror att de som präglat oss mest ändå är de som står oss närmast.
Jessica Polfjärd, Europaparlamentariker
