Sällskapet Moderata Kvinnors Historia syfte är att sprida kunskap om moderata kvinnors insatser och arbete genom tiderna. Vi vill också lyfta fram betydelsen av kvinnliga förebilder. Därför har vi bett några kvinnor som har eller har haft ledande positioner i Moderaterna att berätta för oss om någon eller några kvinnor som varit just deras förebilder? Vi har fått stort gensvar och kommer att löpande lägga ut texter här.
Finns det rent av en gemensam nämnare hos dem, något som gör att somliga kvinnor får större kraft, vågar ta plats och inte backar för konkurrens?
Denna gång får vi läsa om Lotta Olsson , fd riksdagsledamot (m) i Örebro län, som skriver om sina kvinnliga förebilder.
För mig är de stora ledstjärnorna personer som varit visionära, ärliga, kompetenta , orädda och arbetat hårt för att ge, skapa och visa andra, respekt och frihet. Det är för mig några fundamentalt viktiga egenskaper. Jag tror också på ordspråket; att det behövs en hel by för att fostra ett barn, så var det också för mig.
Min familj och släkt består av många starka kvinnor. Min unga mamma född 1942 som fick mig som tonåring har stor energi och entusiasm, inget är omöjligt för henne, och det tycker hon heller inte det är för mig eller mina syskon. Hon ville bli sjuksköterska som ung men fick barn tidigt och istället blev vi tre av oss barn, alla vi systrar olika specialistsjuksköterskor.
Hon är full av idéer och upptåg och trivs då hon kan glädja andra. Det finns dessutom ingen som är så effektiv och har sådan arbetskapacitet som hon, vare sig det gällde jobbet på gården, i äldreomsorgen eller som vaktmästare i kyrkan. Dessutom är hon noggrann, glömmer aldrig då jag i början av 70-talet sytt en vad jag tyckte snygg kjol i syslöjden, giftgrön med orange stora stjärnor på (det var snyggt på 70-talet). ”Hur kan man vara lärare i syslöjd och tillåta att man inte är mer noga än så här”. ”Kjolen är fin men hon borde lärt dig sy bättre”. Mamma Monica har dessutom ett stort mått av humor och har alltid varit föreningsaktiv i mängder av föreningar.
Min mormor Maja som dog när jag var femton år som alltid var på väg till ngt politiskt möte i Centerpartiet och som bara hastigast hälsade på och fick sitta minst en minut på gårdsplanen utanför huset och ”chocka” sin Peugeot diesel. Hon var född 1916 och var förutom politiskt aktiv söndagsskollärare i svenska kyrkan. Hon hade ett stort socialt patos. Morfar brukade torka köksgolvet tills hon kom hem på fredagen, inte vanligt ”karlgöra” i mitten av 1970-talet.
Min farmor Elvira född 1901, som troligen röstade på högerpartiet, men hon berättade inte, är den jag utseendemässigt är mest lik, höll ett stadigt grepp om hushållet på gården där både mina farföräldrar och mina föräldrar var bönder. Hon visade hur man nackar en höna, gör ostkaka och lärde mig dricka kaffe med grädde, det fick barn dricka tidigt då jag var barn. Dessutom gjorde hon maskrosvin som också vi fick smaka då vi blev lite äldre. Hon hade också fostrat fem barn och man berättade att hon provat farbror Bengts motorcykel, som hon sedan inte kunde stanna och därmed blev tvungen att cirkulera runt på en åker tills bensinen tog slut, farmor var tuff.
Farmor gillade att berätta ”gammal skrock” på skoj för oss ungar, men det skulle man inte göra tyckte farfar, för sådan skit skulle man inte föra vidare. Farmor var kul och generös och därmed hängde det mycket folk hemma på gården på mat och kaffe. Alla sorters personer var välkomna och vännerna var både murare och direktörer, det spelade faktiskt ingen roll, farmor gjorde ingen skillnad på folk. Jag förundrades dock över hur olika deras händer såg ut, brunbrända grova och starka händer utan ringar och vitbleka händer med klackring.
På somrarna hängde vi ungar hos ett par av de sommargäster som fanns i närheten, Inga var en kvinna med skinn på näsan. Hon var chef för bostadsförmedlingen och var den som hade högsta ansvaret för uthyrningen av kommunens alla hyreslägenheter då i Örebro. En inte helt lätt uppgift då lägenheterna inte räckte. Hon var också varm men tuff. Hos henne lyssnade vi på svensktoppen och åt vad vi tyckte lyxig ”ko-ost” inslagen i aluminium i kartongask. Hon var sedan ungdomen socialdemokrat. Hemma hos henne spelade hon och väninnorna kort då och då och drack lite vin. Hon tyckte om oss ungar, men var också tydlig när hon fått nog och då sa hon bara tydligt att nu får ni gå hem. Hon hade jobbat sedan hon var fjorton på kontoret då hon började som springflicka och avancerar till chef på förmedlingen. Tufft för en kvinna född 1918.
I den släkt jag är uppvuxen i har starka kvinnor setts som en tillgång och något också männen varit stolta över och respekterat, kloka karlar. De har alla gift sig av kärlek och den har varit ömsesidig.
De kvinnor jag haft i min närhet under min uppväxt har varit olika men några gemensamma nämnare finns. De har haft en stor integritet och inte tolererat att bli styvmoderligt behandlade eller att inte bli lyssnade på. De har haft ett stort socialt patos och försökt stötta personer i sin omgivning som kanske inte haft samma styrka, alla har inte en ”krage att ta dig i” som någon uttryckte det.
De har trots olika politisk åsikt alltid respekterat att andra inte tycker lika.
De har dessutom haft en härlig humor och varit nätverkare och föreningsaktiva.
Under alla mina år i sjukvården där jag började som ung och sedan utbildade mig till specialistsjuksköterska, innan jag började med politik på heltid var också mina kvinnliga mentorer tuffa, självständiga och raka sjuksköterskor. Flera var IVA och anestesisjuksköterskor, ett robust släkte. De visste hur man skulle hantera både krävande kirurger och hypernervösa svårt sjuka. Alltid professionella och med integritet. Det var inga personer man skämtade bort, raka besked var det som gällde, samt hög arbetsmoral.
Att dessutom ha dem som mentorer då jag började som chef och den tid jag jobbade som lärare på högskolan var värdefullt. De lärde mig hur man kan hålla ihop en grupp planera lektioner och försöka få alla uppmärksamma när man vill säga ngt.
Att jag aldrig fallit för att skaffa RUT-tjänst tror jag beror på de proffsiga lokalvårdare jag tidigt blev upplärd av på sjukhuset och inte bara på att jag är ekonomisk. Att städa på sjukhus och speciellt då det finns smitta är inget man fuskar över. Få har den standard som dessa kvinnor hade på ditt jobb, tack för kunskap.
Alla dessa tuffingar med hjärtat på rätta stället har när jag tittar tillbaka på olika sätt påverkat mig och gjort att jag kunnat plocka olika delar från allt de lärt mig till mitt sätt att jobba och se på världen.
När jag kom in i politiken som partiaktiv var jag över fyrtio år och till stor del ”en färdig produkt” redan, det jag hade samlat på mig under livet fram tills dess har jag haft stor nytta av. Det har tror jag, inneburit att jag haft och kunnat ha egen integritet vilket jag tycker är viktigt då man ska ta tunga beslut och värna människor. Inger, som värvade mig till politiska uppdrag har också dessa egenskaper, tuff och med ett stort hjärta och stor integritet. Dessutom visionär, något som är enormt viktigt om man inte bara vill jobba med politik utan faktiskt också uträtta något.
Jag anser alltid att man har en uppgift att i olika situationer för unga och mindre erfarna bjuda på kunskap och råd om de vill ha det.
Min absoluta tro är att bara generösa vuxna och generösa politiker skapar bra politik och starka samhällen. Sådana har jag haft turen att växa upp med och jobba med under många år, tack till er alla som finns kvar i livet och alla ni andra.
