Sällskapet Moderata Kvinnors Historia syfte är att sprida kunskap om moderata kvinnors insatser och arbete genom tiderna. Vi vill också lyfta fram betydelsen av kvinnliga förebilder. Därför har vi bett några kvinnor som har eller har haft ledande positioner i Moderaterna att berätta för oss om någon eller några kvinnor som varit just deras förebilder? Vi har fått stort gensvar och kommer att löpande lägga ut texter här.
Finns det rent av en gemensam nämnare hos dem, något som gör att somliga kvinnor får större kraft, vågar ta plats och inte backar för konkurrens?
Först ut är Malin Sjölander, Oppositionsråd, vice ordförande regionstyrelsen Region Kalmar län, som berättar om sin farmor Gurli.
När jag fick frågan om att skriva om en kvinna som varit och är en viktig tongivande förebild för mig, så började jag gå igenom en mängd kvinnliga politiker och ledare i mitt huvud. Men när jag rannsakade mig själv så är nog ingen av dessa kvinnor en tydlig förebild för mig.
Utan den person som gång på gång dök upp i mitt huvud var min farmor, som tyvärr gick bort för rätt många år sedan. Farmor och jag var som ler och långhalm hela min uppväxt. Hon var en levnadsglad person, väldigt rättfram, högljudd och färgstark. Så när min mor ibland suckar och säger att jag är farmor upp i dagen kan jag bara ta det som en komplimang.
Under min uppväxt gick jag hellre hem till farmor efter skolan istället för till fritids. Vi fikade (hon bjöd mig på kaffe med grädde i smyg), såg på svartvita svenska långfilmer, spelade femhundra och diskuterade. Vi kunde sitta i timmar vid hennes brunbetsade köksbord och diskutera allt ifrån det de senaste nyheterna i Aftonbladet till hur dagens ungdom betedde sig. Men mest av allt älskade vi att prata politik. Farmor var djupt rotad Socialdemokrat, ut i fingerspetsarna. Ofta fick jag lyssna på hur duktig Palme var och hur viktigt det var med rättvisa och solidaritet. Och vi var inte överens om någonting en enda minut av dessa diskussioner. Men ändå så var farmor den som jag älskade och höll högst av alla, och alltid sprang hem till efter skolan.
Jag har grunnat mycket på hur vi kunde bli så lika och så olika. Redan då – som ung tonåring – visste jag exakt var mina värderingar och min ideologi hörde hemma och det var inte hos farmors illröda socialdemokrater. Men det hon lärde mig och som jag präglats av är tron på att min åsikt faktiskt räknas och att den alltid är värd att kämpa för. Hon lärde mig att inte vara tyst för att folk upplever mig som jobbig, tjatig och påfrestande. Och hon lärde mig att stå upp för det jag tror på. Samtidigt så lärde jag mig också att det inte alltid räcker med att tycka något, man måste faktiskt också underbygga sin argumentation på fakta och kunskaper.
Under mina år som förtroendevald, som farmor tyvärr aldrig fick uppleva, har jag många gånger träffat gamla partivänner till henne. Ofta kommer de fram och säger: Vad skulle Gurli sagt om hon vetat att du blev Moderatpolitiker? Då brukar jag svara att hon skulle varit stolt som en kyrktupp och klippt ut och sparat vartenda pressklipp som jag haft. Men hade hon verkligen accepterat att jag blev aktiv Moderat?
Om farmor fortfarande hade varit i livet hade hon minsann ringt och skällt på mig när Ulf eller någon annan i partitoppen sagt något hon inte gillar. Och hon hade ringt och skällt på mig om jag gjort detsamma. Men hon hade också njutit av det. För det är den stora lärdomen som jag tog med mig från henne. Vi kan ha olika åsikter och synpunkter på hur politiska frågor och samhällsproblem ska lösas. Vi kan gnabbas och vara oense om de olika alternativen. Men alltid med respekt för varandra och med en förmåga att lägga osämjan och olikheterna åt sidan och vara vänner efteråt. Att skilja på sak och person.
Jag tror att farmor hade sörjt det politiska samtalsklimat som en del förtroendevalda ägnar sig åt idag. Rena smutskastnings- och förtalskampanjer av politiska motståndare, hat och hån. Jag är glad att hon slipper uppleva det. Och jag lovar att alltid ha hennes attityd med mig, där man bjuder en meningsmotståndare på kaffe med grädde, sockerkringlor och en rejäl diskussion vid köksbordet – men där man också klarar av att skaka hand och vara vänner efteråt.