Till minne av Margaretha af Ugglas

Tidigare utrikesministern, riksdagsledamoten och politikern Margaretha af Ugglas avled den 10 maj 2026. Hon blev 87 år gammal.

Margaretha af Ugglas meritlista är imponerande: hon utbildade sig i USA och blev senare civilekonom på Handelshögskolan i Stockholm. Det var 1964. Två år därefter anställdes hon på Veckans Affärer och samma år gifte hon sig med Högerpolitikern Bertil af Ugglas. 1968 kom hon till Svenska Dagbladets ledarredaktion för att sammanställa pressklipp. Men, som hon själv förklarat, ”stegvis fick jag skriva mer och mer”. Så småningom blev hon den första kvinnliga chefredaktören på Svensk Tidskrift (1980–1990). Dessförinnan hade dock politiken tagit över alltmer och hon valdes in i riksdagen 1973.

1991 blev Margaretha av Ugglas utrikesminister i regeringen Bildt. Vilket hon var fram till 1994. Det vill säga under den period när Sovjetimperiet föll och Östeuropa blev fritt. I boken ”Reformatorn – om Carl Bildt med fokus på åren som statsminister” svarar Margaretha af Ugglas på frågan vad hon är mest stolt över från tiden som utrikesminister? ”Att vi tog plats i Europasamarbetet. Liksom vårt engagemang för balternas frigörelse. Det gjorde vi bra!”.

Här bör nämnas att Margaretha af Ugglas engagemang för Östeuropa levde vidare även efter att hon lämnat det offentliga politiska livet. Under åren 2002–2010 var hon ordförande för Jarl Hjalmarson Stiftelsen, moderaternas demokratistiftelse.

Det var dock Sveriges plats i en europeisk gemenskap som från början engagerade Margaretha af Ugglas att ta steget in i politiken. När hon såg tillbaka på sitt liv, i boken ”Moderata kvinnor i europeisk hetluft”, så såg hon sig själv som en del i en ”rörelse” som under många år enträget arbetat för att Sverige skulle bli en integrerad del av Europa. Och hon påminde om att Moderaterna tidigt tog ställning för ett EU-medlemskap, redan 1961.

Den formella vägen till EU-medlemskap inleddes 1 jul 1991 när den socialdemokratiska regeringen lämnade in en ansökan om medlemskap. Den 1 januari 1995 blev Sverige medlem. Men redan året innan var överenskommelsen klar mellan Sverige och EU:s medlemsstater. Avtalet undertecknades sommaren 1994 på ett EU-toppmöte på Korfu där utrikesminister Margaretha af Ugglas deltog. Som något av kronan på verket, kan man tänka sig.

När jag nu frågar politiskt aktiva hur de minns Margaretha af Ugglas så är svaren samstämmiga: hon var en vänlig, kunnig, seriös och engagerad person. Tidningarnas minnesord bekräftar denna bild. ”Hon vann respekt och inflytande genom sin personlighet, sina engagemang och sin kunskap”, skrev tidigare statsministern och moderatledaren Carl Bildt (SvD 22 juni 2026). Hon kombinerade realism och idealism, förklarade tidigare EU-politikern Gunnar Hökmark med flera (SvD 25 juni 2026).

Ambassadör Ingemar Lindahl skrev i ett minnesord (SvD 27 juni 2026) om Margaretha af Ugglas tid som utrikesminister och chef för UD: ”Hon skaffade sig en snabb uppfattning om deras [medarbetarnas] kapacitet och befordrade dem som hon bedömde vara lämpliga, inte minst kvinnor”.

Så, var Margaretha af Ugglas engagerad i så kallade kvinnofrågor?

Nja, kanske inte i första hand. Internationella frågor och främst Europafrågan överskuggade inrikespolitiken. Och på hemmaplan stod näringslivsfrågor högt på hennes agenda. Men Margaretha af Ugglas ville definitivt att kompetenta kvinnor skulle ta plats i politiken och i samhället. Hon var aktiv på 1980-talet i den svenska sektionen av Europeiska kvinnounionen, en paraplyorganisation för konservativa kvinnliga politiker. 

”Mitt engagemang började på kvinnosidan. Jag blev medlem i Högerpartiets Oscars-Gärdets kvinnoförening i Stockholm,” berättade Margaretha af Ugglas för mig under arbetet med boken ”Moderata kvinnor i europeisk hetluft”. Här mötte hon Ingrid Sundberg (moderat riksdagsledamot 1971–1991) som var intresserad av internationella frågor och som blev något av en ledstjärna för Margaretha. Kvinnors roll i försvaret låg också Margaretha af Ugglas varmt om hjärtat. 1974 blev hon Svenska Lottakårens riksordförande.

Jag hade förmånen att möta Margaretha af Ugglas nu och då under många år. I riksdagen på 1970-talet, i Wien på 1980-talet, i New York när hon var utrikesminister och tillbaka i Stockholm när hon var ordförande för Hjalmarsonstiftelsen – där jag då arbetade. Sist men inte minst så gjorde jag flera intervjuer med henne om Europapolitiken.

Margaretha var vänlig och visste vad hon ville, med en stor skopa nyfikenhet och en osviklig intellektuell skärpa. Hon var intresserad av mycket men släppte få inpå livet. Ett förhållningssätt som kan tyckas förlegat i dessa tider av sociala medier och influencers, men som skapade respekt och samtidigt utrymme för ett samtal.

Elisabeth Precht